A recurrent interest in my artistic practice concerns light’s relation to human beings. But also (artificial) light’s relation to (natural) light. In the works, we can identify features from the physical sciences and from teaching and learning, with the photograph as a tool for communication.
This project is about a turning point that has taken place. A turning point, or a turnaround, that concerns our increasing screen use in the Western world. A new way of living our lives on, together with and through our machines. Or even with machines as an extension of our own embodied essences.
The work consists of documentation from a light installation I completed during a time in which I lived without screens. A week I spent in the reality we can find outside mobile phones, computers and televisions. The existence that is not characterised by the (screen-shaped) quarters we so like to keep close.
Ett återkommande intresseområde rörande min konstnärliga praktik berör ljusets relation till människan. Men också (det artificiella) ljusets relation till (det naturliga) ljuset. Vi kan i arbetena identifiera drag från fysiken och från pedagogiken, och detta med fotografiet som verktyg för kommunikation.
Det här arbetet handlar om en brytpunkt som skett. En brytpunkt eller en vändning som berör vårt ökade skärmanvändande i väst. Ett nytt sätt att leva sina liv på, tillsammans med och genom sina maskiner. Eller rent av med maskinerna som förlängning av sitt eget förkroppsligade väsen.
Arbetet består av dokumentation från en ljusinstallation jag genomförde under en tid då jag levde utan skärmar. En vecka då jag befann mig i den verklighet som vi kan hitta utanför mobiltelefoner, datorer och teveapparater. Den tillvaro som inte är präglad av de (skärmformade) kvadrater vi så gärna håller oss nära.