Konstfack

Anne Klontzs ord

Varför vi har, varför vi gör och varför vi behöver vårutställningen
Planeringen av årets vårutställning började i höstas med ovisshet kring frågor som: Kommer vårutställningen att bli av? Och mer specifikt – hur? På Konstfack diskuterade vi flera olika alternativ och kom slutligen överens om att fokusera på att presentera fysiska verk. Det här beslutet för med sig ett stort ansvar på bakgrund av den tid som vi befinner oss i, och tar oss vidare till nästa fråga – varför? Utifrån detta enda ord kan vi undersöka varför vi har, varför vi gör och varför vi behöver vårutställningen.

I september 1977 – för 44 år sedan – planerades den tidigast kända gemensamma vårutställningen på Konstfack. Dokumentet från mötet innehåller en lång lista med frågor som: ”Gäller det att nå allmänintresserade personer eller vill man nå köpare av utställningsföremål och/eller presumtiva arbetsgivare? Vill man visa utbildningens resultat, vad skolan gör, eller skall huvudvikten läggas vid att de studerande presenterar sig själva och sina respektive produkter? Var skall utställningen vara? Skall den spridas över diverse lokaler eller skall man söka åstadkomma en större koncentration? Skall man anordna regelrätta visningar av utställningen?” (1) Det intressanta är att dessa frågor fortfarande är lika relevanta idag.

I år har förverkligandet av utställningen i ett traditionellt, fysisk format fått en betydligt större betydelse utöver Konstfacks behov som institution – Konstfacks vårutställning 2021 är en hyllning till de 175 avgångsstudenterna och ger dem också ett svar. Beslutet och motivationen för att få det att ske har inspirerats av den gemensamma ambitionen hos studenterna, som inte har låtit strävandet efter att lära och skapa avta trots restriktionerna i vår omvärld. Under mötena med alla avgångsstudenter i februari antecknade jag och märkte att samma ord och fraser dök upp i de olika grupperna: Att vara tillsammans, process, sociala frågor, berättelser, osäker, väldefinierad, flexibel, orolig, trygg, utforskande, samarbete.

Dessa uttalanden visar på mängden hållningar, känslor och intressen som alltid är avgörande för rytmen och utvecklingen av vårutställningen. Det är studenterna som utmanar Konstfack att pröva nya tillvägagångssätt och hitta lösningar som fungerar för alla inblandade. Det är studenterna som genom sina tankar, processer och beslutsamhet ger svar på ett antal frågor – båda sina egna och våra.

/Curator Anne Klontz

(1) Dokumentet ”Anteckningar från sammanträde den 20 september 1977 ang. vårutställningen 1978” hämtades från Konstfacks arkiv den 31 mars 2021.

 

Anne Klontz’s Words


Why We Have, Why We Make and Why We Need the Degree Exhibition

Planning for this year’s Degree Exhibition began during the autumn with questions of uncertainty: will the Degree Exhibition happen? And more specifically – how? At Konstfack, we debated several different options and finally agreed to realize the Degree Exhibition as an actual event focused on presenting physical works. This decision carries a lot of responsibility in the context of the current times and brings us to another question – why? From this singular word, a plurality of different aspects can be examined around why we have, why we make and why we need the Degree Exhibition.

In September 1977 – 44 years ago – the earliest known collective Degree Exhibition was planned at Konstfack. The document from the meeting captures a long list of questions raised, such as: “Is it enough to reach the public interest or does one want to reach buyers of works and/or possible employers? Does one want to show the results of the education, what the school does, or should the main focus be on the students presenting themselves and their respective products? Where should the exhibition be held? Should it be spread out over different spaces or a larger concentrated event? Should one organise regular tours of the exhibition?” (1) Interestingly, these questions from the past are still relevant today.

This year, the realization of the exhibition in a traditional, physical format has a significantly larger meaning beyond the needs of Konstfack as an institution – the Konstfack Degree Exhibition 2021 is a tribute to the 175 graduating students as well as an answer to them. The decision and motivation to make it happen has been inspired by the collective ambition of students who have not slowed down in their endeavors to learn and create despite restrictions in the world around us. During meetings with all the graduating students that took place in February, I wrote down some notes from my conversations with them. I found a collection of words and phrases which repeatedly emerged across the various groups and these include: To be together, process, social issues, narratives, unsure, well-defined, flexible, worried, confident, research, collaboration.

These statements reveal the plethora of attitudes, emotions and interests that are always vital to the rhythm and development of the Degree Exhibition. It is the students who challenge Konstfack to try new approaches and to find solutions that work for everyone involved. It is the students who, through their thoughts, processes and determination, provide the answers to a number of questions – their own as well as ours.

/Curator Anne Klontz

(1) The document, “Notes from meeting on 20 September 1977 regarding the Degree Exhibition 1978” was accessed from Konstfack’s archive on March 31, 2021. Translations from Swedish to English by Anne Klontz.