Becoming Interested
The word ‘interest’ – from Latin inter ‘between’ and esse ‘be’– brings about a sense of involvement with the world. ‘Being between’ defines a clear position and relation to what or who is around us and extends beyond us; being interested as being related, present and attentive. Becoming interested is an essential part in the process of gaining a perspective that is specific and relational, rooted in place and time. Becoming interested is to understand that nothing exists apart from its relations.
Over the past three years of their education, the graduating students have defined their interests, following them down wondrous routes and have rendered vivid maps of their practices; it is here that we meet their perspectives and visions.
Layne Ellis, starting from an exploration of experiences of shame and from the notion and process of ‘stereotyping’, carves an intimate and playful space where reading and re-reading perceived embodied barriers can lead to empathy.
Tilda Järnblad researches the boundaries between body, material, object, tactility and perception. Her installations invite the viewer into a space where nothing is as it seems and where physical responses can be flipped upside down at any moment.
My Winther’s poetic, painstakingly crafted works make visible embodied experiences and complex relations to mental illness. They subtly point to troubling societal norms and hierarchies of values, and to the necessity of paying attention.
Lauro Höring’s wonder machines open up a poetic space for fantasy and self-exploration. Making and craft histories, materials that speak of specific places and memories, reveries and associations, all become cogs in this language.
Miranda Renberg builds a soft room with works that merge metal, textile and painting, and that blur the line between object and body; questions of one’s own sense of identity in a hyper-real world are raised.
Silje Lingas’ humanoid and critter-like figures alongside plant specimens cast in metal draw the gaze into a fantastical cosmos. Her work points to play’s role in worldbuilding and to imagination as an attitude that shouldn’t be taken for granted.
Helena Perminger collects discarded objects and materials with care, activating them through her artistic process. With her work, she challenges the binary and the familiar, evoking emotional responses on the border between the repulsive and the attractive.
Elias Dahl, through an investigation of the emotional qualities of objects drawn from his own possessions, from memory and from everyday life, outlines a space, at once personal and collective, where experiences of mourning and of loss can resonate.
Judit Fritz’s degree project offers a space for encounters between the human body and the more-than-human world. As flows of materials are traced from the ocean to the body and back into the environment, porous boundaries are not only revealed, but also dissolved.
By becoming interested and through the kaleidoscope of their artistic practices in jewellery and corpus, this year’s graduates conjure up worlds, languages and possibilities. And above all spaces for encounter, empathy and wonder.
Beatrice Brovia
Senior Lecturer in Craft specialising in Jewellery
Att bli intresserad
Ordet ”intresse” – från latinets inter- ”mellan” och esse ”vara” – åstadkommer en känsla av engagemang i världen. ”Att vara mellan” definierar en tydlig position och relation till vad och vem som finns runt omkring oss och sträcker sig bortom oss; att vara intresserad av att höra samman, närvarande och uppmärksam. Att bli intresserad är en väsentlig del i processen att få perspektiv på vad som är specifikt och relationellt, förankrat i tid och plats; att bli intresserad är att förstå att ingenting existerar separerat från dess relationer.
Under de senaste tre åren av utbildningen har examensstudenterna definierat sina intressen, följt dem längs förunderliga vägar och återgett levande kartor av sina praktiker: det är här som vi möter deras perspektiv och visioner.
Layne Ellis, med utgångspunkt från ett utforskande av upplevelser av skam och från begreppet och processen ”stereotyping”, mejslas en intim och lekfull plats fram där läsning och omläsning av upplevda förkroppsligade barriärer kan leda till empati.
Tilda Järnblad utforskar gränserna mellan kropp, material, objekt, taktilitet och perception. Hennes installationer bjuder in åskådaren till en plats där inget är vad det verkar vara och där fysiska reaktioner när som helst kan vändas upp och ner.
My Winthers poetiska, noggrant utformade verk synliggör förkroppsligade erfarenheter och komplexa relationer till psykisk ohälsa. De pekar subtilt mot oroväckande sociala normer och värdehierarkier och nödvändigheten av att vara uppmärksam.
Lauro Hörings wonder machines öppnar upp ett poetiskt utrymme för fantasi och självutforskning. Görande och hantverkshistorier, material som berättar om specifika platser och minnen, dagdrömmar och associationer blir alla som kuggar i detta språk.
Miranda Renberg bygger ett mjukt rum med verk som smälter samman metall, textil och måleri som suddar ut gränsen mellan objekt och kropp; frågor om ens egen känsla av identitet i en hyperreell värld tas upp.
Silje Lingås människo- och varelseliknande figurer vid sidan av växtprover gjutna i metall drar blicken mot ett fantastiskt kosmos. Hennes arbete pekar mot spelets roll i världsbyggandet och mot fantasin som en attityd som inte borde tas för given.
Helena Perminger samlar kasserade objekt och material med omsorg, aktiverar dem genom sin konstnärliga process. Med sitt verk utmanar hon det binära och det välkända, frammanar känslomässiga svar på gränsen mellan det frånstötande och det tilldragande.
Elias Dahl som genom en undersökning av de känslomässiga kvaliteterna hos objekt från sina egna tillhörigheter, från minnet och vardagen, tecknar upp konturerna av en plats som både är personlig och gemensam där erfarenheter av sorg och förluster kan genljuda.
Judit Fritzs examensarbete erbjuder en plats för möten mellan den mänskliga kroppen och den mer-än-mänskliga världen. När flöden av material spåras från havet till kroppen och sedan tillbaka till miljön igen, avslöjas inte bara porösa gränser, utan de löses också upp.
Genom att bli intresserade och genom kalejdoskopet av deras konstnärliga praktiker i smycke och corpus, frammanar årets avgångsstudenter världar, språk, möjligheter. Och framför allt platser för möten, empati och under.
Beatrice Brovia
Lektor i konsthantverk med inriktning mot smycke
