It is quite common for our new students to wonder just what type of programme they’ve actually ended up in. Everybody seems to be doing completely different things and have completely different artistic orientations and interests. Is there anything at all they have in common besides the materials glass and clay? It is true that the education spans a wide area. There are few boundaries in contemporary crafts. In some ways, it’s even freer than the liberal arts. For a student of glass and ceramics, it’s just as legitimate to focus your interest in a craft-based utility tradition than in the contemporary art tradition.
Contemporary crafts could be defined as a meeting between the craft traditions associated with our materials and contemporary views about what art is. This means that every practitioner in the field must take a stand on all the paradoxes and dilemmas that arise in the field of tension between craft’s endurance and contemporary art’s quest for the new and transboundary. The students must, individually, figure out what they want to express and how they will do this. Priorities and choices must be continuously negotiated in relation to artistic intent.
Finding your expression requires hard work, and this year’s bachelor’s students have had to confront not only the resistance offered by their own artistic practice, but also the limitations and obstacles brought by the ongoing pandemic. Yet this dual resistance is not discernible in the works presented here. Or is it? Could it be that what is meaningful and what must be expressed are able to emerge more clearly in these trying times? What is sure at any rate is that this year’s students are exhibiting many interesting works that clearly show the breadth and diversity in contemporary crafts.
Mårten Medbo
Senior Lecturer in Ceramics
Ganska ofta frågar de nyantagna studenterna vad det är för utbildning de hamnat på egentligen. Alla tycks ju göra helt olika saker och ha helt olika konstnärliga inriktningar och intressen. Finns det ens något som är gemensamt förutom materialen glas och lera? Det är sant att utbildningen spänner över ett brett område. Det samtida konsthantverket har få gränser. På vissa sätt är det kanske till och med friare än den fria konsten. För en student på glas och keramik är det lika legitimt att rikta sitt intresse mot en hantverksbaserad brukstradition som mot den samtida konsttraditionen.
Det samtida konsthantverket skulle kunna definieras som ett möte mellan de hantverkstraditioner som knyter sig till våra material och de samtida uppfattningarna om vad konst är. Det betyder att varje utövare på fältet måste ta ställning till alla de paradoxer och dilemman som uppstår i spänningsfält mellan hantverkets varaktighet och samtidskonstens jakt efter det nya och gränsöverskridande. Studenterna måste, var och en för sig, komma underfund med vad som ska komma till uttryck och hur de ska göra det. Prioriteringar och val måste ständigt göras i förhållande till den konstnärliga intentionen.
Att hitta sitt uttryck kräver hårt arbete och årets kandidatstudenter har inte bara behövt möta det motstånd den egna konstnärliga praktiken bjuder utan också de begränsningar och hinder den pågående pandemin skapar. Men detta dubbla motstånd är inte avläsbart i de arbeten som här presenteras. Eller kanske är det ändå det? Möjligen framträder det tydligare vad som är meningsfullt och vad som måste komma till uttryck i den prövande tid vi befinner oss i? Det går under alla omständigheter att konstatera att årets studenter visar många intressanta arbeten som tydligt visar på bredden och mångstämmigheten i det samtida konsthantverket.
Mårten Medbo
Lektor i keramik
