Konstfack

Sofia Sipsa

Master
CRAFT! Ädellab (Jewellery and Corpus)
Exhibition at Konstfack: 22-28 May

Greece, b. 1988

Detaljbild av målning. (Foto: Sofia Sipsa)


Rosenkvistar gjutna i tenn. (Foto: Sofia Sipsa)


Ostron med utsida inkapslad i koppar och insida med ingraverade textrader från ljud/diktverket. (Foto: Sofia Sipsa)


Behandlade och blekta foton på vinylfilm upphängda i järnstänger. (Foto: Sofia Sipsa)


Ben i mixed media neddykta i blåmärkt himmel. (Foto: Daniel Pherson)


Akryl på canvas. (Foto: Daniel Pherson)


Akryl på canvas. (Foto: Daniel Pherson)


Svetsad och blåmärkt höft. (Foto: Alex Rodallec)

Installation view: Acryl på canvas. Foton behandlade och blekta på vinyl. Kopparkapslade ostron med ingraverad text. Ljudverk: (39min) poesi skriven och uppläst av Sofia Sipsa, musik av Alex Rodallec & Joakim Ohlsson. Film: Emelie Wiik
Vad händer när samma strategier som är till för att skydda oss blir skadliga och istället för att läka ett sår inflammerar det?
I mina salta tårars lag

In a gloomy room where we only glimpse a faint light from a distant place, we meet the character Förlust. Wherever Förlust turns, she encounters partially faded images and objects. They feel strange but still they seemingly want to remind her of something. She can do nothing but fill them in.

In front of her, a young girl is revealed who, in her loneliness, begins to concentrate more and more on a bruise she has received above her hip. It is reassuring to press, almost as with a stitch. When she wakes up one morning and eagerly pulls up her shirt to press the bruise, there is only a pink scar left. Next to her, she notices how something warm is moving. That is when she meets Förlust.

Sofia Sipsa is a multidisciplinary artist. Her work I mina salta tårars lag is a poetical audiovisual installation that explores defence mechanisms in relation to loss and the traces they leave on our bodies. The work asks: What happens when the same strategies that help us survive become harmful in themselves, and instead of healing a wound, allow it to fester?

I mina salta tårars lag

I ett dovt rum där vi endast skymtar ett vagt ljus från en avlägsen plats möter vi karaktären Förlust. Vart Förlust än vänder sig möter hon bitvis försvinnande bilder och objekt. De känns främmande men ändå tycks de vilja påminna henne om något. Hon kan inte annat än att fylla i dem.

Framför henne framträder en flicka som i sin ensamhet börjar koncentrera sig alltmer på ett blåmärke hon fått över höften. Det är betryggande att trycka på, nästan som vid ett håll. När hon vaknar en morgon och ivrigt drar upp tröjan för att trycka på blåmärket finns bara ett rosa ärr kvar. Bredvid sig märker hon hur något varmt rör sig. Det är då hon möter Förlust.

Sofia Sipsa är en multidiciplinär konstnär. Hennes verk I mina salta tårars lag är en poetiskt audiovisuell installation som undersöker försvarsmekanismer i relation till förlust och spåren de lämnar på våra kroppar. Verket frågar: Vad händer när samma strategier som är till för att skydda oss, blir skadliga och istället för att läka ett sår inflammerar det?


Master / CRAFT! Ädellab (Jewellery and Corpus)