“Omg how are you real”, “You look like a doll”, “Obsessed”, “Screaming a bit”
The colour blue is very predominant in digital interfaces. There are also other standards that frame large parts of our digital communication, such as colourful emojis and fonts that are, or resemble, Helvetica. What effects do the internet, and especially social media, have on our perception of the world and one another? How can I, as a designer, work within these frames and utilise them optimally while still not being overly restricted by them?
I am interested in expressive design and appreciate feeling just as much as idea. My process was based on finding methods for working with this in a digital environment.
Using comments others have posted on other people’s social media pictures, I’ve played with typography and given the comments their own visual expressions. With a mixture of horror and delight, I have fantasised about the incredible persona that all of the comments together seem to be aimed at.
“Omg how are you real”, “You look like a doll”, “Obsessed”, “Skriker lite”
Färgen blå är väldigt dominant i digitala gränssnitt. Det finns även andra standarder som ramar in stora delar av vår digitala kommunikation, till exempel färgglada emojis och typsnitt som är eller ser ut som Helvetica. Vilka effekter har internet, och särskilt sociala medier, på vår perception av världen och varandra? Hur kan jag som formgivare verka inom de ramarna, utnyttja dem på bästa sätt men samtidigt inte begränsas av dem allt för mycket?
Jag är intresserad av expressiv formgivning och gillar känsla lika mycket som idé. Min process har gått ut på att hitta metoder för att kunna jobba med det i en digital miljö.
Utifrån andras kommentarer på andras bilder på sociala medier har jag lekt med typografi och gett dem egna visuella uttryck. Med skräckblandad förtjusning har jag fantiserat om den otroliga persona som alla kommentarer tillsammans verkar rikta sig till.