My degree project is an active exploration of subjectivities through the medium of weaving. The works presented in this exhibition are entitled Monads, the etymology of which, in Greek, relates to the words ‘one’, ‘alone’, or ‘singularity’. Each is a conceptual microcosm proposing a different light distribution scheme. They are imprints of alternative actualising tendencies. There could only be one; at the end of the experiment, Schrodinger’s cat is either dead or alive. The collapse involves the very structure of the ground, and is therefore embedded directly into the weave structure. But remember, each act of observation is a disturbance to the system. In the interpretation of the primary emanation arises difference, but in which direction will the pendulum swing, and on which forces does its motion hinge? Do subjectivities follow the locality assumption? Do you produce subjectivities or do they produce you?
Mitt examensarbete är ett aktivt utforskande av subjektivitet genom att väva. De arbeten som presenteras i den här utställningen benämns Monads, med grekisk upprinnelse relaterar det till orden ”en”, ”ensam” eller ”singularitet”. Var och en är ett konceptuellt mikrokosmos som föreslår ett annat ljusfördelningssystem. De är avtryck av alternativa aktualiseringstendenser. Det kan bara finnas en; i slutet av experimentet är Schrödingers katt antingen död eller levande. Kollapsen inbegriper själva markens struktur och är därför inbäddad i vävens struktur. Men glöm inte att varje observation innebär en störning av systemet. I tolkningen av den primära utströmningen uppstår skillnaden, men åt vilket håll kommer pendeln att svänga och på vilka krafter beror dess rörelse? Följer subjektivitet ett antagande om plats? Skapar du subjektivitet eller skapar det dig?
