Kottgumma
Vårutställning
Vårutställning
I have memories of being a child and seeing my surroundings as potential for play. As I grew bigger, so did my view of the world; the overwhelming insights that came with my widened perspective were concurrently limiting and left me less and less capable of imagining something else. I have felt disoriented, and I have grieved for the things I thought I lost from myself.
My degree project is about humans and the rest of the world, and the place we take in relation to everything else that exists. It is about reconnecting with childish ways of viewing and taking on one’s surroundings, to explore alternative realities. It is about fantasising as a force for change, and a wish to explore its potential for shifting perspectives on what is and what can be.
Jag har minnen av att vara barn och se mina omgivningar som potential för lek. I takt med att jag blev större, blev även min syn på världen det; de överväldigande insikter som kom med mitt vidgade perspektiv blev samtidigt begränsande och lämnade mig mindre och mindre förmögen att föreställa mig något annat. Jag har känt mig borttappad, och sörjt sådant som jag trott att jag förlorat från mig själv.
Mitt examensarbete handlar om människor och resten av världen, och den plats vi tar i relation till allt annat som existerar. Det handlar om att återanknyta till barnsliga sätt att se på och ta sig an sin omvärld, för att utforska alternativa verkligheter. Det handlar om fantiserande som en kraft för förändring, och en vilja att utforska dess potential för perspektivskifte på vad som är och vad som kan vara.
