The gravel pit
Detail from installation
Frozen swamp
Wave runner
Water’s breath
Installation view
One day I ask the question directly to a lake: – What can I do for you?
The answer comes with surprising power: – Shake!
A still pool in the woods answers slower, feels shy, but an image emerges, a motion. A vessel to be filled with water and emptied again. Tears well up, I don’t know why.
A spring asks me to drop a net in her. I never would have guessed a net would be desirable, but the image has a sensuous, playful feel to it. Perhaps there are dimensions in our coexistence I have yet to comprehend. Water runs, fish swim, humans lay nets. I try my best to grant the waters’ wishes.
I change the rules for my relationship to the non-human. Shed our culture and turn to the source: the place, the water. I am in their service and hope to mend some rifts in the web.
En dag ställer jag frågan rakt ut, till en sjö: – Vad vill du att jag gör för dig?
Svaret kommer med förvånande styrka: – Skaka!
En göl i skogen svarar långsammare, känns lite skygg, men en bild tonar fram, en rörelse. Ett kärl fylls med vatten och töms igen. Mina ögon tåras, vet inte varför.
En källa vill ha något som liknar ett nät. Jag blir överraskad att ett nät skulle vara önskvärt men bilden känns lekfull, sinnlig. Vem är jag att förstå alla dimensioner i vårt samexisterande? Vatten rinner, fiskar simmar, människor lägger nät. Jag gör mitt bästa för att förverkliga de uppdrag platserna ger mig.
Jag ändrar spelreglerna för min relation till det vi kallar natur, skalar av mig vår kultur och går direkt till källan: platsen, vattnet. Jag ställer mig i dess tjänst och hoppas laga något av det som rivits sönder.
