In my degree project, I have looked more closely at how memories are constantly reconstructed and I have connected this to my practice in glass. Coming from glass factory training, I have used my craft to examine how memories change and along with it the definition of one’s identity. By using old moulds from Reijmyre Glassworks, I have reproduced figurines from the factory’s production and dissected and assembled them into new representations of both personal and generic memories. Our memory is highly unreliable, yet it is a foundation of our identity. If what I remember is only partially true, how do I define who I am?
I mitt examensarbete har jag undersökt hur minnen hela tiden rekonstrueras och knutit detta till min praktik i glas. Med bakgrund i glasindustrin har jag använt mitt konsthantverk för att utforska hur minnen förändras och med dem definitionen av ens identitet. Med hjälp av gamla glasformar från Reijmyre Glasbruk har jag reproducerat formpressade figurer från fabrikens produktion för att sedan dissekera dem. Delarna har jag sammanfogat till nya konstellationer kombinerat med handgjorda komponenter till representationer av både personliga och delade minnen. Vårt minne är ofta väldigt opålitligt samtidigt som det är grunden till vår identitet. Om det vi kommer ihåg om oss själva bara är delvis sant, hur definierar man vem man är?
