It seeks solace within categories lacking sustainable alternatives.
We are presented with a materialisation of a process influenced by a conviction that objects constantly struggle for their position. What we see are exaggerated, enhanced and distorted aspects of a home life in need of expansion. Persistent and elaborate negotiations are held as descriptions move about, in and out of homes as well as other cultural institutions.
The artist’s worship of her own mythological world of materials seems as reasonable as the idea of neutrality in the space she exhibits. Cosy and monumental become ambiguous keywords as the furnishing shifts focus and true beauty is summoned.
Den söker tröst bland kategorier utan hållbara alternativ.
Det utställda materialet vi presenteras inför avslöjar delar av en process präglad av sakernas kamp för position. Det vi får se är överdrivna, utdragna och sammanflätade aspekter av ett hemmaliv som behövde utökas. Prylarna förhandlar, enträget och utstuderat inuti och utanför hem, såväl som i relation till andra kulturinstitutioner.
Konstnärens tillbedjan till sin egen mytologiska materialvärld ter sig lika resonlig som idén om neutralitet i det rum hon ställer ut. Ombonat och monumentalt blir ledord när möblemanget förvrids och sann skönhet åkallas.
