I think about when I did not understand my context and when I was ashamed of what I did, when I couldn’t be a part of this anymore, when it was so wrong that my foundation became shaken. Thoughts about group affiliation and exclusion, how important it is for us and how those thoughts affect all our decisions.
Nature, which is always there as something else, where everything else lives, where we humans do not belong but perhaps is more important than we believe; and the small town, where group membership has always played a big role, where one complies with norms in order not to end up outside.
To fit into the herd.
In my story, I point to man, nature and animals’ attempts to work with each other as a group while simultaneously struggling against each other in order not to fall out of the position they have ended up in. Man, as a kind of fighting leader with power in his hands and animals’ attempts at not being forced out of the group.
An attempt to live in symbiosis.
Jag tänker på̊ de gånger jag inte förstått mitt sammanhang och de gånger jag skämts för det jag gjort, de gånger som gjort att jag kanske inte får vara med längre, när det blivit så fel att min grund har skakats om. Tankar kring grupptillhörighet och utanförskap, hur viktigt det är för oss och hur de tankarna påverkar alla våra beslut.
Naturen, som alltid finns där som någonting annat, där allt annat bor, där vi människor inte hör till men kanske är en större del av än vi tror; och småstaden, där grupptillhörigheten alltid har spelat en stor roll, att passa in i ett sammanhang för att inte hamna utanför.
Att passa in i flocken.
I mitt berättande visar jag på̊ människans, naturens och djurens försök till att jobba med varandra som grupp men samtidigt kämpa mot varandra för att inte falla ur den position de hamnat i. Människan som en slags kämpande ledare med makten i handen och djurens försök till att inte tvingas lämna gruppen.
Ett försök till att leva i symbios.
