My degree project started exactly when my efforts to make a conversation were in vain. I made up pieces of poetry from unusable words, chopped it on my face and started a journey.
Pity and hope are the two absent gifts that exist within human beings. But craving something that is already lost, accompanies a deep pain, because it is yours and it is lost; a piece of you, which is no more…
And it is so true that restlessness is easier than loss.
Mitt examensarbete startade i exakt det ögonblick då mina ansträngningar att föra en konversation var förgäves. Jag skapade stycken av poesi från oanvändbara ord, hackade sönder dem på mitt ansikte och påbörjade en resa.
Medlidande och hopp är de två frånvarande gåvor som finns inom oss människor. Men att längta efter något som redan är förlorat åtföljs av en djup smärta, för att det är ditt och har gått förlorat; en bit av dig som är borta för alltid …
Och det är så sant att otålighet är lättare än en förlust.
