The pandemic has changed our lives and forced us to adopt new behaviours and lifestyles. Due to the virus, we have to follow new norms that contradict the human instinct of our social nature where a network of relationships is very much connected to a high quality of life. In my degree project, I ask myself how we make public space more accessible and safe in the time of a pandemic. This design proposal tackles the issue of isolation by giving the individual the power to reconnect and understand their own body, to raise awareness and support good decision making to create a healthier and safer space for everyone.
As a designer, I love to approach all kinds of problems and through different methodologies explore and create solutions and experiences that push for change. With sustainability, ecosystems and human behaviour in mind, I am optimistic and believe that design can change the world.
Pandemin har förändrat våra liv och tvingat oss att anpassa oss till nya beteenden och livsstilar. På grund av viruset måste vi följa nya normer som står i strid med vår sociala natur där ett nätverk av relationer är väldigt kopplat till hög livskvalitet. I mitt examensprojekt frågar jag mig själv hur vi kan göra det offentliga rummet mer tillgängligt och säkert under pandemin. Det här designförslaget behandlar frågan om isolering genom att ge individen makten att återfå och förstå sin egen kropp, för att öka medvetenheten och stödja ett bra beslutsfattande för att skapa ett hälsosammare och säkrare utrymme åt alla.
Som formgivare älskar jag att närma mig alla typer av problem, och genom olika metoder utforska och skapa lösningar och erfarenheter som driver på förändringar. Med hållbarhet, ekosystem och mänskligt beteende i åtanke är jag optimistisk och övertygad om att design kan förändra världen.